Okategoriserade

Det som kändes nog som en seger, men var egentligen en förlust.

Få har nog missat veckans SD kampanj i Stockholms tunnelbana. En tvetydig kampanj från SD, med syfte att väcka känslor.

Likt många av tidigare PR-kupper från SD så var även denna lyckad. SD förmådde än en gång oss på motståndarsidan att dela deras kampanj, vi gav dem utrymme i media. Man anordnade demonstrationer och sen spårade det. Vandalism. Än en gång en helt lyckad kampanj. SD fick ut sitt budskap, och kunde efteråt dra in poäng på att kommentera att de blir censurerade.

Jag har försökt att hålla låg profil i denna kampanj. Jag har inte velat bli en marionetter åt SD. Vi måste självklart kunna diskutera, kommentera och visa missnöje med demonstrationer, men när nu några knallkorkar lämnade walkover till SD genom att riva ner banderollerna i tunnelbanan blev jag tvungen att vädra lite tankar.

Att riva ner banderollerna i tunnelbanan var lika smart som att försöka att släcka en eld med bensin.

Varje gång någon vänsterextremist kastar en gatsten, varje gång en demonstrant utövar vandalism mot SD, varje gång någon begår ett brott i försök att tysta SD så är det SD som går vinnande ut.

Våld föder inte fred, censur föder inte yttrandefrihet, förtryck föder inte frihet och demokrati.

Varje gång någon begår ett brott för att motverka SD, varje gång vi i debatter kallar en SD-politiker för fascist och varje gång en politiker bär en t-shirt med SD=rasister så får SD mer sympatier. SD har tagit på sig offerrollen och spelar den väl. Deras kampanjer kanske för vissa ses som ogenomtänkta, när de bringar demonstrationer. Saken är den att det är ju precis detta de vill ha. De skulle aldrig få samma spridning utan att stampa oss på tårna.

Låt er inte bli ofrivilliga marionetter åt SD…

Vi måste även komma ihåg att SD bara är et symptom på flera av våra samhällsproblem. Att sparka på SD hjälper inte någon annan än SD.

Annonser
Standard