Foto: PBS
Inlägg

5 år efter trippelkatastrofen.

5 år har gått, sen en tsunami drog in över Japans östkust och slog ut strömförsörjningen och reservgeneratorer till kärnkraftsraftverken Fukushima Dai-ichi. Vilket ledde till allvarliga härdsmältor i 3 av anläggningens reaktorer. Det är världens näst värsta kärnkraftskatastrof. En olycka och ett vårdslöst handlande som satte Japan på spel. En olycka som tvingat många människor att fly sina hem. Ännu en spökstad föddes, vid sidan av Pripjat. Okumas gator är tomma. Precis som i Pripjat tar naturen över och växer sig vild.

Kärnkraften verkar till synes som en farlig kraft som inte bör hanteras av människor. Jag håller dock inte med. Kärnkraften har alltid haft ett stora fördomar riktade mot sig. Fördomar födda ur bl.a. H.G. Wells roman och förstärkta av bombningarna i Hiroshima och Nagasaki, skapade en rädsla för atomernas interna energi. En svartvit bild har målats där all kärnteknik dras över en kant. Fördomar som flera gånger förstärks av kalla kriget och olyckor. Fördomarna har drivit vissa till att motsätta sig alla former av reaktorer.

All kärnkraft kan inte behandlas lika. Kärnkraft är ett brett begrepp. Dels består kärnkraft av två typer av fysiska reaktioner. Fusion där små atomkärnor slås samman till tyngre element, och fission (det vi benämner i folkmun som kärnkraft) där tunga atomer klyvs till lättare element. Under dessa finns en rad tekniker för att tämja atomernas energi. Inte alla av ondo, inte alla med de risker och konsekvenser dagens elproducerande reaktorer medför.

När vi pratar om kärnkraft tenderar vi att prata om kok- eller tryckvattenreaktorer. Tekniker som redan i kärnkraftens födsel sågs av deras utvecklare som bristfälliga tekniker. Teknikerna var dock det enklare, billigare alternativen och behövde inte ytterligare forskning för att bli praktisk användbara. När amerikanska militären (som finansierade forskningen) väl implementerade teknikerna följde resten av världen efter. Säkra tekniker med flytande salt och andra likvärdiga tekniker, som inte möjliggjorde härdsmältor eller medförde andra av de risker och långsiktiga problem som dagens reaktorer har, övergavs. Pengarna och kortsiktigt tänkande styrde.

Många kanske tror att jag är för all kärnkraft oavsett vad, för att jag förespråkar kärnteknik för energiproduktion. Det stämmer inte. Jag skulle mer än gärna lägga ner minst 98% av de nuvarande energiproducerande kärnkraftverken. Jag skulle mer än gärna höja kraven ytterligare för att få uppföra nya reaktorer i Sverige. Dock tror jag inte förbud är en lösning i detta fall. Vi behöver vissa reaktorer. Kärnfysiken används inte bara för vapen eller energiproduktion. Vi har även småskaliga reaktorer världen över som är livsnödvändiga för den moderna sjukvården. Reaktorer som inte producerar elektricitet, utan istället isotoper för sjukvården. Utan kärnfysik och kärnkraft skulle mycket av teknik för att upptäcka och behandla cancer gå förlorad.

Kärnkraften är också en teknik med många framsteg senaste decenniet, men pga Fukushima så riskerar vi att aldrig få nyttja de nya teknikerna. Fördomar, rädsla och generaliseringar förmår oss att se på allt inom kärnfysiken med samma ögon. Ackumulerande avfall riskerar att fortsätta öka istället för att tas tillvara på och återvinnas. Istället för att vi om 1000-1500 år kan återvinna blyet som kvarstår av avfallet, ser vi nu ut att få dras med 120000år av väntan, och tillsyn av avfall vi tänker för evigt parkera i avgrunden i hopp om att problemen inte ska bubbla upp till ytan.

Med de tekniska framsteg som gjort det senaste decenniet skulle världen kunna göra sig av med sitt avfall. Något som skulle ge upphov till nog med energi för att täcka det globala energibehovet i minst 70 år. Då har man räknat in populationsökningen och en ökad levnadsstandard för de nuvarande låginkomstländerna. Sverige ensamt har ackumulerat avfall nog att helt drivas på uranåtervinning i 1000 år framöver.

Samtidigt som kärnkraften som den ser ut idag medför stora långsiktiga konsekvenser och även risker, så är den oerhört viktig del i världens omställning till en fossilfri och på sikt utsläppsfri energiproduktion. Något som är av största vikt för att hantera klimatförändringarna.

Det är även kärnkraften som möjliggör ett säkert sätt att destruera kärnvapen på. Genom att demontera kärnvapen och göra om bomben till bränslestavar har världens största nedrustning (atoms for peace/megaton till megawatt programmet) kunnat genomföras. Än idag finns 1000-tals kärnvapen kvar världen över.

Är jag för kärnkraft? Ja, till viss del. Jag ser det som ett nödvändigt ont i dess nuvarande form. Jag ser dock att om vi bara vi vill och vågar, så kan vi fasa bort den riskfyllda tekniken till en blandning av säker modern kärnkraft och förnyelsebart. Jag ser möjligheten att effektivisera bränsleframställning, -förbrukning, på sikt även sluta med gruvbrytning för bränsleproduktion, återvinna avfall, samt bygga reaktorer som inte bara minskar sannolikheten som Tage Danielsson så väl beskrev. Utan att vi ska låta världen uppföra reaktorer som gör det fysiskt omöjligt för härdsmältor och vätgasexplosioner i härden. Vi ska ta lärdom av våra misstag, inte låta oss få panik.

All kärnkraft är inte likvärdig. Precis som alla solpaneler, vindsnurror inte är likvärdiga deras föregångare i teknikens vagga. Tekniken utvecklas, men istället för förbud, behöver vi krav på utformning. Krav som idag trotts nyligen skärpta lagar, i mina ögon ses som en lågt satt ribba och låga ambitioner.

När 5 år nu har gått från världens näst allvarligaste kärnkraftsolycka inträffade är det dags för en blick i backspegeln. I veckan visades en intressant dokumentär (Fukushima: a nuclear story) i kunskapskanalen. På måndag visas andra delen av Derek Mullers (Veritasium) PBS-dokumentär, ”Uranium: Twisting the Dragon’s tail”, i SVTs vetenskapensvärld. Två dokumentärer som jag varmt kan rekommendera för dem som räds eller intresseras av radioaktivitet eller kärnkraft. I Fukushima tittar Pio D’emilia närmare på konsekvenserna av Fukushima och kärnkraften. I Uranium får vi följa kärfysikens utveckling och uranets historia. Från en magisk sten med krafter som kan utplåna planeten eller förse den med energi för ett liv i överflöd. Personlig favorit är Derek Mullers film. Derek driver den vetenskapsutbildande youtube kanalen Veritasium. Värd att klicka in på om man inte redan gjort det.

Vill ni se första delen av Derek Muller dokumentär klicka här. Programmet kan ses på SVTplay till och med 11 april 2016.

Jag kan även tipsa om Dereks video om strålning i vår vardag. Kan ni gissa vilken grupp av människor som utsätts för mest strålning?

Foto: PBS

Annonser
Standard
Inlägg

Räcker gräsrötternas medvind?

Som alla redan vet hejar jag på Bernie Sanders i de amerikanska primärvalet. Han ett rejält momentum när han i Iowa med promille i från oavgjort visade att han är att räkna med. Därefter har han gått hårt fram.
Oavsett hur bra det har gått på vissa håll så måste man se till hela landet. Det faktum att Sanders knappt varit synlig i sydstaterna inför valen, var något som syntes även i valresultatet. I de delstater där hans politik skulle göra störst nytta, var han en person många inte ens hört talas om.
Trots att nästan alla sydstater nu är avklarade och Sanders fått träda in i rampljuset i Florida, inför tisdagens val, så är det en tuff uppförsbacke.
När jag i veckan blev uttråkad under tentapluggandet så slängde jag ihop en liten kalkylator, i samma excel-ark som jag har min resultatlista. Jag fick fram att om Bernie ska ha en chans, måste han få ett sammanlagt snitt på minst 58% i de kvarstående valen troligen närmare 62%. Då börjar han ha tillräcklig vinstmarginal för att kunna vända superdelegater. För i ett val som folket tydlig givit temat etablissemanget vara eller inte vara, kan inte superdelegater gå emot en stor vinstmarginal för Sanders. Då riskerar de att spräcka demokraterna och sätta Trump alt. Cruz i vita huset.
Troligen blir Clinton landets första kvinnliga president, men man ska inte helt räkna bort Sanders än. När gräsrötterna är engagerade vet man aldrig vad som kan hända. Att hoppas är ju inget som är speciellt krävande, även om alla odds talar emot det.
Bernie delegatkalkylator v3
Ställningen är i skrivande stund 760/546 plus 15 ännu ej tilldelade delegater. 2026 behövs för vinst. Då har jag inte räknat med de 717 superdelegaterna (461/25). Sammanlagt behövs 2389 delegater för att vinna nomineringen vid demokraternas konvent i juli.

 

Standard
Inlägg, Politik

Vi har läst nog med historian, nu är det dags att skriva den.

safe_image

Bild: Republikanska Föreningen, http://korta.nu/fodelse

Det finns inget fel i att uppmärksammar nyblivna föräldrar i media ibland, men varför är det samma familj varje gång? Varför är det samma familjs samtliga bröllop som livesänds i TV? Varför föds ett barn in i ett officiellt ämbete medan andra aldrig ges chansen att kunna bli statschef? Varför ges vissa makt från födseln, medan alla andra barn ses som understående.
Hur kan vi, i ett av världens mest demokratiska länder, fortfarande tillåta att en familj står över lagen, att en familj från födseln ges officiella ämbeten?
Många argument hörs men hur väl stämmer de?
”Kungen är ett stöd i utlandsdelegationer”. Ja, det tvivlar jag inte på, men jag tror ju att en folkvald som på riktigt har möjlighet att påverka skulle vara ett än större stöd.
”Kungafamiljen bidrar till turism” Ja, men trots att många länder avskaffat monarkin har deras slott fortfarande stora turistströmmar. När vi besöker slotten så är det ju historian, arkitekturen och kulturen vi ser på. Vi far ju inte dit för att träffa kungen.
”Tänk på vår historia” Ja det gör vi. Vi republikaner har inga intressen av att bränna slottet eller historieböckerna. All historia har haft en början, och vi vill börja skriva nästa kapitel i historieboken. Historia och traditioner har förändrats om och om igen, och nu är det statsskickets tur att än en gång moderniseras. Historian kommer alltid finnas kvar oavsett om statsskicket förblir eller byts ut.
”President är dyrare än kung” Ska bygga upp en kopia av vita huset så ja. Dock är det nog få av oss i Republikanska Föreningen som vill kopiera USA. Det finns många alternativ till monarkin.
Vi kan helt avskaffa statschefen, då statsministern och talmännen redan idag utför majoriteten av kungens officiella uppgifter.
Vill vi kan vi införa ytterligare en talmanspost och kalla det president. Det tillför inte någon stor organisation. Det lär troligen inte heller bli några direktval av president (om vi ska ha en president).
Resonemanget att republik skulle vara dyrare än kungahus går bara ihop om man ställer vårt statsskick mot de extremaste alternativen. Som jag ser det har statsministern under åtskilliga decennier varit Sveriges ansikte utåt.
Människor har en manisk vilja av att bevara traditioner och historia från sin barndom. Kanske är det därför Torekov-kompromissen ännu har stöd. Det är dags att den plym Palme, nämnde äntligen plockas ner. Det är dags att vi gör vårt penndrag och utvecklar demokratin.
Jag har inget personligt emot kungafamiljen. Jag har inget intresse av att slänga ut dem på gatan och stjäla deras personliga egendomar. Jag vill jämställa kungen med oss. När kungen kliver av tronen och går i pension, senast då bör Sverige vända blad i historieboken.
Vi har läst nog med historian, nu är det dags att skriva den.
Standard