Inlägg

Jag tror att vi kan bygga ett bättre system.

NATO, Ryssland, militärer och upprustning ett mantra som går i media och bland politiker. Är Ryssland det största hotet? Frågar ni mig så blir svaret nej.

Jag oroar mig inte för Ryssland i nuläget. Bortsett från klimathotet ser jag bristande infrastruktur som en av Sveriges största hot. Elektricitet, kommunikation och logistik. Slå ut en och landet stannar. Utan dem fungerar inte vårt moderna samhälle.

Utan el har vi inget vatten, ingen kommunikation, stora delar av trafik och transportsystemen stannar av.

Utan kommunikation får vi problem med många samhällsfunktioner, företagen kan inte leverera, kunderna kan inte handla, hjälpen kommer inte i nöden, stora delar av transportsektorn ligger nere och även elproduktionen kan drabbas.

De nät vi har idag har stora brister. Driftsäkerhet, kapacitet samt orättvis fördelning och kostnad är stora problem inom samtliga teknikområden.


Elnät

Sverige har stora lapptäcken av lokala monopol. Elnätets skick och tillförlitlighet beror på vart du bor. I mina hemtrakter i Norrbottens läns inland är långa strömavbrott något av en vardag under december och januari. Milda vintrar med mycket snö, och snålande på underhåll har gjort att situationen förvärrats senaste åren. Ombyggnader kommer men alla får inte de elnät vi kommer att få. Vissa har oturen att ha en annan nätägare som inte servar och förnyar sin infrastruktur. Olika nätavgifter och olika kvalitet.

Än så länge får vi förlita oss på elverk och alternativa värmekällor för att klara en del vinterdagar.

Mobilkommunikation

I Svergie har vi inte ett nät, vi har flera nät. Istället för att bygga öppna nät med master som alla operatörer kan nyttja plöjer vi miljarder på att bygga flera nät på samma ställe, medan stora delar av landsbygden och inne i riktigt tätbebyggda tätorter så är det bra om man har godtycklig täckning på GSM.

Skulle samma pengar användas på ett öppet nät, skulle vi kunna ge täckning i större delen av landet, höja driftsäkerheten och höja nätets kapacitet utan att det kostar mer. Vi har ett oerhört ineffektivt system idag.

Idag har näten så stora områden utan täckning att MSB och blåljusmyndigheterna överväger att börja bygga ett eget nät för att tillgodose deras framtida övergång till 4G.

Markbunden kommunikation

Fibernät (och kopparnätet) är idag sårbart. Likt elnätet är det även här ett lapptäcke av aktörer med lokala monopol. Vissa med öppna nät andra inte. Det finns otillräcklig driftsäkerhet och idag kan en attack (såväl digital som fysisk) mot en enda server, slå ut stora delar av kommunikationen i landets fiber, koppar- och mobilnät.

Fibernät är något som långt ifrån alla har tillgång till och de nät som byggs ut kostar ofta såpass mycket att många tvingas säga nej fast de vill med på tåget.


Framtiden

Hur jag vill att systemet ska formas.

Jag tror att vi borde konsolidera och förstatliga alla näten under en ny myndighet. Ett gemensamt öppet nät, för respektive teknikområde, som alla operatörerna har tillgång till. Större satsningar på redundans och driftsäkerhet. Ett nät som når alla, där alla har samma garantier på kvalitet och driftsäkerhet. Ett nät där en ledning kan grävas av eller servrar och ställverk slås ut, utan större påverkan på samhällsfunktionerna. Kommunikationsnät som gör det möjligt att ringa efter hjälp i nödsituationer även om elektriciteten skulle slås ut en längre stund.

De statliga operatörerna i respektive bransch separeras helt från nätägandet, i en ny myndighet. Operatörerna kan fokusera på att vara just operatörer, medan den nya myndigheten kan ha rikets säkerhet och tillgänglighet för alla under lika villkor som mål.

Att det är lika för alla betyder inte att man ska applicera samma metod överallt, men samma krav på tillgänglighet och kapacitet till samma pris alltid ska gälla, oavsett vart i landet vi befinner oss.

…Finansiering

När någon säger förstatliga tänker många på skattefinansiering. Det är dock två helt olika saker.

Precis som näten idag finansieras med nätavgifter så kan de finansieras med nätavgifter även i statlig regi. Något jag personligen tror är det bästa sättet.

Genom att hålla kvar vid ett system baserat på nätavgifter, skulle den nya myndigheten kunna direkt efter övertagandet påskynda den befintliga ut- och ombyggnadstakten på respektive teknikområde, helt oberoende av statsbudgeten. Lika möjligheter för alla operatörerna, lika kostnad och kvalitet för alla medborgarna och företagen. En operatör med 20% av kunderna betalar 20% av nätavgifterna.

Därtill har myndigheter de lägsta låneräntorna tillgängliga, genom statens förmånliga lån. Något som ytterligare bidrar till grunden för ett kostnadseffektivt system.

…Operatörerna

Jag har inga intressen av att stoppa privata operatörer. Tvärtom tror jag detta system skulle ge möjlighet för ökad konkurrens, där även små aktörer har möjlighet att etablera sig. Operatörerna kan fokusera på sitt och behöver inte heller ett eget nät för att kunna konkurrera till fullo. Som operatör har du samma service överallt, god täckning och samma förutsättningar som andra aktörer.

…Teknikutveckling

Att förstatliga näten måste, göras med teknikutveckling i tanken. Knappt har hela landet godtycklig täckning på 2G (GSM) och 4G, så är nu 5:e generationens mobilnät på väg att introduceras. Även under statlig regi måste incitament och direktiv finnas för att se till att teknikutvecklingen inte stannar av. När nya tekniker kommer ska den nya myndigheten stå redo att etablera dem.


Jag tror vi kan bygga ett system som är bättre i alla avseenden, billigare och med utbyggnader som kan nå alla betydligt tidigare än i dagens takt. Ett system som är statligt men inte skattefinansierat.

Vad tycker ni om Sveriges infrastruktur och hur anser ni att systemet bör utformas?

 

Annonser
Standard
Inlägg

Norrsken

En liten glimt av norrskenet från förra natten. Lekte lite med panoreringar i premiere.

Standard
Inlägg

Lyhördhet och dialog – Bristvaror inom politik och förvaltning.

Runtom i landet ser jag det. Mest påtagligt för mig är det på hemmaplanerna. I Gällivare är det samhällsomvandling, i Luleå skolan och i landstinget storregion.

När det är dags att bygga nytt i befintligt bebyggda områden kommer det alltid finnas åsikter. Det hålls workshops, informations- och samrådansmöten, men vad händer sen? När allt är klart så faller ändå folkets åsikter åt sidan. Enskilda personer på förvaltningar tar beslut och sopar banan ren för egna förslag. Kommunpolitiker med bestämd uppfattning har sagt sitt.

Jag har sett, hur folkvalda och förvaltning runtom har kommit på möten för medborgardialog, men kommunikationen har varit enkelriktad. ”This is it”. Möten som ska ge folket chans att tycka till, lyfta problem samt brister som folkvalda och tjänstemän har missat, blir till forum för att cementera redan lagda förslag.

Jag är förvånad att det inte överklagas mer än det gör idag. Burdust läggs förslag fram utan tydliggöranden, utan en inledande medborgardialog. Folk blir upprörda och oroliga. De känner sig överkörda och förbisedda. De upplever att de inte fått säga sitt.

Är jag förvånad över att det vankas flera folkomröstningar i länet, att föraktet mot politiker och förvaltning växer eller att detaljplaner rivs upp? Nope!

Skulle vi lära oss att lyssna på andra än likasinnade och de i våra inre kretsar, kanske vi skulle kunna ställa oss i andras skor. Kanske vi skulle kunna förstå andra och lösa de problem som lyfts. Det kommer alltid vara de som inte blir nöjda med beslut som fattas, men med dialog och öppenhet genom hela processen skulle Luleå kommun och landstinget inte ha en folkomröstning hängande över sig och Gällivare kunde ha haft grävskopor och lyftkranar på Andra Sidan.

Nu sitter vi där vi sitter och jag tvivlar att det kommer bli mycket bättre inom de närmaste åren framöver.

Så länge vi inte tar hjälp av andra att se utanför de egna perspektiven så kommer vi inte att röra oss framåt. Ensam är inte stark och våra idéer är aldrig felfria. Att ta extra tid i förebyggande syfte kan spara år av träta och passivitet. Samhället finns för medborgarna inte för att enskilda personer ska få slå sig för bröstet.

Det ska sägas att jag är långtifrån en förespråkare av folkomröstningar, men vi behöver inte mindre möjlighet att påverka eller överklaga. Vi behöver mer ömsesidig kommunikation i bägge riktningarna.

Vi behöver inte bara lyssna på enhetschefer och ledare. Vi måste ut på golvet och höra vad de inom våra verksamheter tror om våra förslag och vad de har för idéer. Ut på gatan och fråga medborgarna.

Snabbt och enkelt är aldrig svaret på jobbiga frågor.

 

Standard
Inlägg

SVTs Midnattssol

Jag såg fram emot lite representation av Norrbotten och norra Lappland när nu Midnattssol skulle börja sändas. Trailers och snuttar på sociala medier fick mig dock tidigt att dra åt mig öronen en aning. I grunden en hyfsad och riktigt snygg serie. Redan första scenen förstörde dock första avsnittet för mig. En dödsscen som skulle passat perfekt i en lågbudget splatter av Gällivares egen Daniel Lehmussaari, men inte i en påkostad Nordic Noir för SVT.

Den stereotypa Norrländskan som talades ansträngt av växlande styrka och kvalitet var inte så störande som jag först väntade mig, efter att sett några teasers inför premiären. En dialekt som växlade mellan stocholmska, västerbottniska och någon tornedalsk dialekt. Givetvis hade det varit bäst om de helt skippat dialekterna. Fruktansvärt var dock ljuddesignen. Ljud är ett viktigt verktyg för att förstärka känslan i filmen. Här användes överdramatiska, intensiva ljud till scener där de inte alls passade in. Ljudet fick en att helt tappa känslan som skulle förmedlas och fokus byttes mot lätt irritation. Ju längre in i avsnittet, ju mer fick jag lust att trycka mute och slå på text för att kunna fokusera på handlingen och hålla mig kvar i scenernas känslor. En del småsaker som störde mig.

Bortsett från ljudet och dödsscenerna var första avsnittet hyfsat. Bra skådisar, visuellt välgjord och resten känns lite för tidigt att bedöma.

Är man inte lika stort fan av realism, och inte är från Norrbotten kanske man kan tycka seriens första avsnitt är toppen.

Sammantaget är jag dock positivt överraskad. Ska försöka tvinga mig genom serien. Förhoppningsvis kanske den blir bättre eller så kan skådespeleriet balansera upp bristerna.

Se avsnitt 1 på SVTplay

Standard
En lite gråare podd

Såg idag på itunes att podden nu är tillagd i deras bibliotek. Bara att trycka prenumerera så kommer de nya poddarna automatiskt upp på er dator, mobil eller surfplatta.

4 nya poddar är inspelade. 2 samtal mellan mig och min kompis Timo samt 2 monologer. Har dock inte tid att gå genom och publicera dem än. Har lite att stå i just nu. Pytsar ut dem allt eftersom.

https://itunes.apple.com/se/podcast/en-lite-graare-podd/id1164091867?mt=2

Nu finns jag på Itunes

Notering
Inlägg

En lovande proposition – Byggstart för Norrbotniabanan?

Decennier av löften om att förverkliga idéer som funnits i ett sekel. Ska det äntligen slås fast? Ska det äntligen bli en byggstart för Norrbotniabanan? Tills första spadtaget är taget väntar jag med skumpan. En gång tidigare har planerna skrotats efter regeringsskifte. Om det nu äntligen blir en byggstart, får vi hoppas att de som styr efter valet har samma vilja.

Den Bottniska korridoren är avgörande för Sverige. Norrlands naturresurser är en stor del av den motor som driver svensk ekonomi. Även om många storföretag har sina huvudkontor i Stockholm är det inte där företagen har sina verksamheter. Luleåälven producerar 1/4 av vattenkraften. 1/9 av elektriciteten i Sverige kommer från en enda älv höst upp i Norrland. Skog, elektricitet, malm, papper, stål, koppar, serverplatser, och en rad produkter hämtas från Norrland. Vi är få som bor här men vi sitter på stora rikedomar. Rikedomar som idag gör nytta för andra medan vi ses som bidragstagare. Varför? För att vi inte har huvudkontoret. För att inkomsterna från våra gruvor inte ger skattepengar till våra län och kommuner.

En modern kustnära stambana är inte en kostnad där Stockholm ska subventionera vårt resande. Det är en återbetalning av de resurser som vi skänkt södra Sverige, och en investering för att Svensk export fortsatt ska vara konkurrenskraftigt. För att koppar, stål, trä och papper ska fortsatt kunna ta sig från Norrland till södra Sverige och kontinenten så måste modern spårtrafik upprättas.

Norrbotniabanan samt ostkustbanan beskrivs av vissa som krigsförklaringar mot Stockholm och av tidigare infrastrukturministern som att börja i fel ände.

”Vi måste först bygga bort getingmidjan i Stockholm. Annars gör de norrländska banorna ingen nytta.”

Alla tåg passerar inte Stockholm. Vårt stål har inga ärenden att åka omvägar förbi Stockholm. De tåg som ska trafikera vår järnväg kommer inte bara att bära människor. De ska bära varor värda åtskilliga miljarder.

Vi får hoppas att den nya propositionen blir verklighet. En lovande proposition som kan bli starten för såväl Norrbotniabanan som nya ostkustbanan.

Länk till regeringens pressträff och propositionen:

http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2016/10/ny-infrastrukturproposition-presenterad/

Standard
En lite gråare podd

Podd: Moralism göder polarisering och bromsar jämställdheten.

Dagens samhällsdebatter blir mer och mer polariserad. Vi söker konflikterna istället för att försöka förstå varandra. Vi dömer varandras sätt att tala, reagera och tänka. Visst ska vi inte normalisera rasism eller hat, men vi måste försöka förstå varandra istället för att aktivt söka sätt att missförstå varandra på. Kan vi skämta om allt? Jag anser att det är möjligt och även nödvändigt.

Jag är en person som inte har problem med att prata med personer som har helt andra åsikter än mig själv. Något som jag upplever har stärkt min förståelse av samhället. Istället för att vi fokuserar på att forma samhället så att vi har ett samhälle där alla är inkluderade så har det mer och mer blivit fokus på moralism. Vi har nog alla upplevt det. Folk som medvetet tycks misstolka bara för att skapa en konflikt.

Jag är själv långt ifrån en fantast av SD. Jag är dock en av dem som tror att SD inte försvinner genom att kalla dem idioter och ber dem dra åt helvete. Vi måste bygga ett samhälle där efterfrågan på SD inte längre existerar. Varje gång Stefan Löfven gör en partiledardebatt till ett tillfälle att kalla Åkesson nazist vill jag slå mitt huvud i en betongvägg. Jaha, än mer sympatiröster till SD och än mindre tid att lyfta fram sossarnas reformer.

När ramaskriet kom efter Oskar Sjöstedts historia om sina kollegor uppdagades drog jag också en suck. Ännu en skopa moralism, där vi ska tolka in saker i en situation tagen ur sitt sammanhang. Ännu ett skott i foten på oss själva där moralism ökar polariseringen ytterligare. Sen är ju inte Oskar Sjöstedt något helgon , men ibland blir vi förblindade och hugger på minsta lilla sak.

Vi kommer inte skapa det jämställda samhälle vi vill ha genom att styra vilka ord folket använder eller hur de ska reagera. Att gå på folk för hårt i hur de reagerar på vissa situationer, vad de säger och skämtar om kommer bara göra avståndet mellan människor större. Reformer för jämställdhet tappar förtroende pga vissas moralism. Jämställdheten kommer av att vi bygger en grund för den att gro på och att generationer som växt fast i en annan världsbild dör ut. Vi kan få folk att acceptera en viss förändring. Vi kan inte få dem alla att hålla med oss.

Vad är ok att skämta om? Jag anser att allt är ok att skämta om, beroende på sammanhang och vinkel. Även jag och vänner inom jämställdhetsrörelsen kan skämta grovt. Innan ni medvetet misstolkar låt mig slutföra stycket. Även våldtäkt och förintelsen går att skämta om. För mig och mina vänner är det inte helt ovanligt att vi gör satir och parodi av förtryckande karaktärer. Grovt och troligen om taget ur sitt sammanhang något som skulle kunna misstas för ett skämt på offers bekostnad. Poängen är att vi måste kunna skratta även åt det hemska och tragiska i världen. Annars skulle vi vara konstant fyllda av sorg och ilska. I slutet av dagen måste vi kunna skaka av oss en del hemskheter och skratta ondska och förtryck rätt i ansiktet. Annars skulle vi troligen ligga sömnlös natt efter natt och depression skulle sprida sig som en pandemi.

Precis som ett leende eller skrattanfall på en begravning kan vara ett sätt för våra hjärnor att hantera sorg, så är det en fullkomligt godtycklig med skratt som reaktion på en bisarr situation. Ibland står vi mellan skratt eller gråt, är vi sämre för att vi hanterar obekväma situationer olika?

Vi kommer aldrig få ett samhälle där vi lever skyddad från intryck som kan få oss att känna sorg och frustration. Jag tror det är positivt med ett samhälle där vi inte lever i bubblor som stänger ute intryck som utmanar oss i vårt tänkande och skapar diskussioner. Respektera varandras åsikter, men att kräva konsensus kommer bara bygga muren mellan er högre.

Standard