Inlägg

Fakta och dialog eller låsning och demonstration?

Storregioner, storkommuner, nya ekonomiska styrmedel eller vad det än kan beröra. Många politiker tycks ha glömt att det är folket de representerar.

När det kommer till nytänkande och stora reformer måste politikerna bli bättre på folkbildning och medborgardialog. Det går inte att stövla in och smälla en papperslunta i bordet samtidigt som en yttrar, ”vi måste bilda en storregion”. Det har talats mycket om storregion och att det skulle spara pengar. Det har talats väldigt lite om hur eller varför det skulle vara bra med storregion. Fast jag själv försökt sätta mig in så är det först efter förslaget om storregionerna fallit som det började höras mer konkreta argument. Hade politikerna haft öppnare processer och försökt göra för- och nackdelar lätt överskådliga så är jag nu i efterhand övertygad om att jag och många med mig hade slutit upp bakom förslaget. Pga brist på fakta och försiktighetsprincipen så har jag och många andra ställt sig emot storregioner.

Medborgare är inte idioter, det krävs inte 15 år av erfarenhet i förtroendeuppdrag och en halv livstid som politiskt aktiv för att kunna förstå. Det behövs bara mer transparens och kommunikation. Stora förändringar kan inte kastas fram med kort tidsfrist. Finns det en osäkerhet så blir det nej. Medborgarna vill inte köra rysk roulett de vill veta att de får en ljusare framtid.

Det är många stora reformer som rusas fram. Som en i arbetarrörelsen kan jag ibland höra vissa prata om hur de vill ”få det överstökat”. Jobbiga reformer som ska ”ryckas av som ett plåster”. Raka motsatsen till vad som borde göras.

I Luleå var skolreformen ett annat exempel där vi i S var snabba på att säga för mycket för tidigt. I retoriken framstod det som att vi redan hade börjat rista i byskolornas gravstenar, när det i själva verket bara var utredningar som presenterades. Medborgardialogen borde ha kommit mycket tidigare. Det är kul att se att så många engagerar sig i frågan, men jag önskar att vi kunde skapa ett forum där medborgarna kunde ges möjlighet att ta ställning för den framtid de vill se istället för emot den de så ogärna vill se.

Politiker och tjänstemän måste försöka att inte tala över huvudet på medborgarna. Det behövs mer dialog där medborgarna kan utmana politiker och tjänstemän från att köra i gamla hjulspår. Alla människor behöver utmana sig själv att sätta sig in i andras perspektiv och situationer, så även politiker och tjänstemän. Den bästa av idéer kan komma från den mest oväntade källan.

Annonser
Standard
Inlägg

Det är vi som syr Sverigedemokraternas offerkofta.

Att jag och SD inte har samma grundvärderingar är nog inte så svårt att lista ut. Jag hör dock till den skara som blivit medveten, om att det är vi som syr den offerkofta som Jimmie Åkesson bär.

Jag respekterar att verksamheter som folkets hus och parker har valt att inte bistå SD med lokaler för deras evenemang. Folkets hus är en verksamhet sprungen ur den folkliga arbetarrörelsen, vilken är en av SDs största motståndare. Folkets hus har även en inkluderande agenda och att de då väljer att stänga ute ett parti som för en starkt exkluderande politik har jag full förståelse för. Det finns givetvis ett men. Varje gång vi stänger ute SD eller högljutt ber dem fara åt helvete, då syr vi ytterligare ett stygn i deras offerkofta. De är smarta nog att lägga sig ner och vänta på att vi ska sparka dem.

Vill vi motarbeta SD så är den metod vi använder idag sällsynt ogenomtänkt. Hat kan aldrig bekämpas med hat. Vill vi på riktigt att SD inte ska klara 4%-spärren inom en överskådlig framtid, då är det vi som behöver tänka om. Vi behöver pressa våra partier att sluta käbbla, att tala klarspråk, att gå fram med modiga reformer, att våga ta risker, och att ge oss en politik som vi vill ha, istället för en som kostar partiet minst mandat på kort sikt.

Istället för att demonstrera mot att SD har ett evenemang, varför inte hålla i ett inkluderande evenemang i närheten? Istället för att exkludera SD, varför inte lyssna på dem och lösa en del av de problem de lyfter, som alla kan enas om.

Vi motarbetar SD bäst genom att arbeta för den politik, de värderingar och det samhälle vi egentligen vill ha. Vill vi vinna ska vi vara för den framtid vi vill ha inte emot den vi inte vill ha. Det gäller oavsett om vi är politiker, partisympatisörer, -medlemmar eller en ”vanlig” obunden Svensson.

Att bekämpa eld med bensin kommer bara att öka motsättningar och slå kilen djupare i detta land. Det kanske är dags att vi lyssnar på varandra och ser vad det är som förenar oss. Det kanske är på tiden och prata om vad vi vill ha, istället för att bli SDs marionetter.

Jag tänker inte fortsätta sy på offerkoftan.

Standard