Inlägg

Ideologiskt skadad?

I veckan får jag mitt anställningsavtal för mitt nya jobb. Det blev för mig påtagligt att jag levt i en trygg IF Metall-bubbla senaste åren. Nu är det nytt jobb, nytt fackförbund och ny centralorganisation. Vad är mitt arbete värt och kan en leva på självförverkligande?
Det känns lite märkligt att bli TCO:are. Har inte insett hur individualistiskt det tycks vara inom denna centralorganisations fackförbund.
Är van med Handels, IF Metall och avtalsenlig lönesättning. Blir lite förvånad av att bli tillfrågad om vad jag har för löneanspråk. En av de första tankarna var, ”jaha ska jag vara medveten konsument även när jag söker jobb”. Ord som valfrihet ekade i bakhuvudet och en bild av Annie Lööf i en talar stol blixtra förbi. Likt spindelmannens sjätte sinne känner jag en sossevibb i ryggen. ”Alla ska med”, ”lika lön”.
 
Likt en ”yrkesskadad” rörmokare som inspekterar rören när hen besöker hotellrummets toalett eller ett butiksbiträde som börjat tänka plu koder när servitören kommer med hens sallad, så bär jag hela tiden ett par rödtonade läsglasögon på nästippen.
Ännu en situation jag kan stryka från listan där jag känner mig själv lite politiskt eller ideologiskt ”skadad” (på ett bra sätt i min mening).
Nu sitter jag och funderar över vad min blivande chefs chef tänker. Återigen känner jag ett intryck blixtra till genom huvudet. Ett youtube-klipp med Kishti Tomita i idoljuryn ekar någonstans där inne. Ler åt tanken på mig framför jurybordet, efter att jag precis har lämnat dem mitt löneanspråk och ser Kisti Tomita flamma upp. ”DET ÄR JU ORIMLIGT”!!!
Jag har ofta varit blygsam och försiktig närt det kommer till mig själv. Jag ska inte göra mig till besvär. Likt en god förlorare i ”Ring så spelar vi”, har frasen ”jag är nöjd med att få vara med” varit ett instinktivt uttryck.
Nu har jag varit en medveten ”konsument”. Jag har spenderat halva natten åt att leta upp rätt fackförbund, anslutit mig och sen läst lönestatistik i några timmar. Jag har som omväxling sagt vad jag faktiskt anser mig vara värd. För även om jag är medveten om att jag inte kommer jobba kvällar, nätter samt helger och ha välbetalda OB-tillägg, så vill jag gärna ha en lön för mitt jobb. För oavsett hur mycket en brinner för sitt arbete så måste alla betala sin hyra, köpa kläder, mat, mediciner, försäkringar och allt annat som kostar pengar. Samtidigt borde en börja pensionsspara, bygga en ekonomisk buffert och lägga undan pengar för sin framtida bostad. Få kan leva på självförverkligande och känslor av att åstadkomma något. Det är på tiden att jag präntar in det i mitt huvud. Jag kan inte bo i ett luftslott av självuppfyllelse. Jag behöver pengar för att leva.
Annonser
Standard